http://slaktforskning.halvordsson.se/

---

Ekman

Att släkten Ekman har fått sitt namn från ett soldatnamn är väl känt av hela släkten.

Jag tänker här berätta lite om de soldater och hur de hade det, delar har hittats i släktforskningen och en del i Soldatregistret.

På antavlorna efter Gustav Adolf Ekman och Alma Josefina Petterson är soldaterna markerade.

I och med att Gustaf och Alma var kusiner återkommer ett antal namn på båda tavlorna.

 

 Först lite om indelningsverket och hur det fungerade.

Det var roteböndernas ansvar att värva en ny soldat. Efter 1810 hade de det ansvaret enbart i fredstider.
Ny soldat skulle värvas inom 3 månader efter den förre soldaten avlidit eller begärt avsked. I krigstid före mars månads utgång (detta p.g.a. av att krig inte fördes på vintern). Om roten inte lyckades rekrytera en ny soldat kunde i värsta fall en rotebonde själv få ta på sig uniformen och dra i fält.
Värvningen skedde främst bland de egendomslösa, fattiga, drängar etc. Under fredstid var det ett sätt att komma upp sig, få ett eget torp, uniform etc. Det var också vanligt att söner till en soldat tog värvning.

En ny soldat skulle presenteras för och godkännas av kompanichefen. Detta skedde vanligen på kompanichefens boställe eller vid särskilda rekryteringsmöten.
Blev en soldat godkänd antogs han som rekryt. Soldat blev han först efter godkännande på nästa generalmönstringsmöte (GM).

På mötet granskades och godkändes även det kontrakt som rotebönderna upprättat med soldaten.
I kontraktet stod hur mycket som rotebönderna skulle betala i engångssumma (lega), i lön och i naturaprodukter av olika slag som matvaror, utsäde, ved, kvarnskjutsar osv. (hemkall). Utbetalning av legan delades i regel upp på två tillfällen. Förutom hemkallet utgick även en kronotunna säd till soldaten årligen. Roten skulle även hålla soldaten med torp och tillhörande mark.

 

Renoverat soldattorp vid Södermanlands Regemente, P10 Strängnäs

En ny soldat ansågs utbildad efter 3 år.

Hade en dräng som värvats som soldat kvar tid på sitt kontrakt med en bonde kunde han bli soldat först efter att detta kontrakt gått ut. Detta skedde i regel i oktober varje år.

Kontraktet var inte tidsbegränsat utan löpte "tillsvidare". Avsked från armén kunde en knekt få först vid en generalmönstring, GM. Det kunde ske på knektens egen begäran eller på order från armén. Skälet kunde vara hög ålder, krigsskada eller sjukdom. En regementschef kunde även mönstra ut en knekt mellan generalmönstringarna om rotehållaren stödde förslaget eller själv fört fram ett sådant förslag. Detta kallades för "interimsavsked" och skulle godkännas av nästa GM.
För att en knekt skulle få avsked på egen begäran måste han ha ett giltigt skäl. Ett sådant skäl kunde vara ålder eller sjukdom. Han var då tvungen att ha ett intyg från Regementsläkaren. Det var inte alltid avsked beviljades, framför allt inte om man trodde att han kunde tjäna som soldat ytterligare en tid.
I krigstid var reglerna för avsked hårdare. Giltiga skäl var enbart ålderssvaghet och svårartad sjukdom/kroppsskada.
En soldat kunde också avskedas om han begått något brott. Det kunde vara stöld, vanfrejd (dåligt ryckte), liderlighet, grövre våldsbrott etc. I Generalmönsterrullan står då att soldaten "kasserades".

 

Här börjar så vår resa bakåt i tiden och då med släkten Ekmans ”Fader”: Peter Andersson Ekman. Som ni kommer att märka har soldaterna två efternamn, ett är således ett soldatnamn som de fick tilldelade.

Peter blev soldat 1839-01-28 vid Västgöta Dals Regemente (det som vi känner som I16, Halmstad). Han placerades på Kullings kompani och fick soldattorpet 1086 Skattegården vid Eggvena rote.

Peter "kom på obestånd" och brände brännvin. Sålde dock inget utan bjöd grannar och andra.

Även hans far; Anders Nilsson Ström, hörde till detta kompani under åren 1809-01-30 till 1817-06-25. Anders fick torpet 1104 Kölln, klockaregården i Siene rote.

När man läser kompaniets historia ser man att Anders kallades in för utbildning pga. att kompaniet drog ut i strid.

 

Kriget mot Ryssland 1808- 1809

Den 5 september 1808 marscherade regementet förstärkt med en vargeringsbataljon till Gävle. I slutet av månaden inskeppades regementet på båtar för att ta sig till Finland. En storm hindrade båtarna att nå Finland och de återvände. Den 10 november landsattes regementet på Åland.

1809 28 januari deltog regementet i en expedition till ön Kumlinge där de tillfälligt fördrev ryssar från platsen. Den 17 mars marscherade regementet över isen till Sverige. Följande morgon anlände de till Grisslehamn efter en ansträngande marsch i snöyra och köld. I april var regementet åter på hemorten.

 

I detta krig var Anders med största sannolikhet inte med. Däremot vid nästa som var: 

 

Kriget mot Norge 1814

Regementet deltog mangrant i det norska fälttåget. Fälttåget varade i 17 dagar. Den 3 augusti landsattes regementet på ön Krageröe vid Glommas utlopp. Den 4 augusti anfölls fästningen vid Fredrikstad som erövrades av svenskarna. Svenskarna förlorade 7 döda och 14 sårade. Den 14 augusti stormades ett kanonbatteri vid Kjölebergsbro av hallänningar, bohuslänningar och män från Västgötadals regemente. Detta var den sista strid som svenska armen utkämpade.

Längre bak i tiden hittar vi: Hans Gunnarsson Lidgren.

Han skrevs in 1727-05-04 till Älvsborgs Regemente (I15 Borås), Gäsene Kompani, Lida Lillegårdens rote i Nårunga socken. Hans soldatnamn är säkert tilldelat efter rotens namn (Lida – Lidgren) som var ett vanligt sätt att hitta på soldatnamn.

Hans stannade i 31 år och tog avsked 1759-03-24. Under sin tid var han kommenderad till fartyget Svärdfisken 1742 under kriget mot Ryssland 1741-1743. Fartyget ingick i galärflottan. I mitten av maj skickades galärflottan på en expedition till Finland. 4 månader senare återkom den. Under den 20 dagar långa hemfärden led man stora förluster pga. sjukdomar och umbäranden.

Hans son Anders namn tyder på att även han var soldat, det är det här med dubbla efternamn.

Men på Anders Andersson Frisk har vi inte hittat något ännu.

 

Även: Sven Hallstensson Hall var soldat tillhörande Älvsborgs Regemente, Gäsene Kompani. Sven hörde till Ornunga Sommens rote i Ornunga socken.

Han mönstrade redan den 15 augusti 1736, i Göteborg, men antogs 7 år senare 1743-02-08.

Sven stannade 25 år till 1769.  Under sin tid bör han ha deltagit i:

 

Pommerska kriget, 1757 - 1762

År 1758 överfördes regementet till Pommern med anledning av kriget med Preussen. I mitten av augusti 1759 inmönstrades den ena bataljonen på galärflottan under generalmajor Carpelans befäl och deltog den 10 september i den segerrika sjödrabbningen på Frisches Haff. Omedelbart därefter landsteg de på ön Wollin och deltog i stormningen av staden med samma namn den 16 september. Bataljonen trängde in i staden norrifrån. År 1760 ingick en bataljon i generallöjtnant Ehersvärds avdelning som i augusti ryckte in på Preussiskt område över Anklam och därefter intog Pasewalck. Den 3 oktober anföll preussarna Pasewalck där bataljonen med tapperhet försvarade ställningarna. Denna bataljon följde år 1761 huvudhären och deltog den 2 januari 1762 i slaget vid Neu-Kahlen där den svenska armén banade väg till Malchin för att undsätta den där instängda Spregportens förband.

Detta var de gemensamma namnen för både Gustaf och Alma och innan vi fortsätter med kronobåtsmännen från Gotland måste vi nämna Almas Morfars Far: Magnus Larsson Lund (Lundstedt efter avskedet). Vid ett husförhör 1809 i Wrigstad (Jönköping) står noterat: ”Soldattorp Norra Backen, 5: te roten. Soldat Lund är på Gotland.”

Kan det vara så att Magnus var stationerad på Gotland under kriget mot Ryssland 1808- 1809??                                          

Och kan det vara så att han rent av träffade Gustaf Adolfs Morfars Far: Erasmus (Rasmus) Matsson Stryk? Erasmus antogs som Kronobåtsman 1798. Han tillhörde Gotlands 2: a kompani och hade soldatnummer 18. Hörde till Atlingbo socken under Rosarve Rote. Han stannade i kronans tjänst till 1832 (34 år).

Även hans far: Matthias Rasmusson Humbla (Humla) hörde till samma kompani före 1779 till sin död 1788. Matthias han tjänstgöra på både Fregatten Svarta Örn och Fregatten Grip innan han dog av rötfeber i förläggning i Karlskrona, i samband med Gustav III:s finska krig. 10 000 båtsmän i Karlskrona insjuknade i rötfeber/tyfus efter det att det ryska fartyget Stanislaus fört smittan till staden 1788.

Så till sist, Matthias far: Rasmus Engel. Om honom kan man läsa: Antogs som Kronobåtsman i Gotlands Södra Kompani, Vibble rote, Västerhejde (1750). Redan 1755-08-03 drunknade han i Nygårdsgrund.

 

 Båtmanstorp, Gotland

Sammanställt av Rasmus Engel; s sonsons sondotters sondotters son Bengt-Göran Halvordsson.